Josefin & Elin

Fredag igen och Brunettbella är tillbaka.
Som sagt fredag. Jag antar att alla vet vad det innebär...? Fredagsklipp(som faktiskt publiceras på en fredag denna gång) ! Idag har jag fått äran att lägga in ett klipp, och huvudpersonen i dagens klipp är vår allas Blondinbella, en konkurrent till mig, skulle man kunna säga. Personligen tycker jag att namnet passar bäst på mig...men, det är väl en smaksak.

Klippet utspelar sig i The Voice studio där Blondinbella en morgon var gäst. Hon hade precis fyllt 18 och fick därför en alldeles egen födelsedagslåt! En helt fantistisk låt. Finns nog inte mycket mer att säga. Från mig till er. Trevlig helg!

Jaha, så sitter man här, sista lovdagen och är bara allmänt trött på allt.
Gårkvällen inleddes för min del på en flådig 50-årsfest, sittande trerättersmiddag med bordsplacering och hela paketet. Det var ju trevligt, men eftersom jag kände mig aningen missanpassad och till skillnad från min bordskavaljer, boende i forshaga, hade möjlighet att dra vidare, gjorde jag så. Efter ett par telefonsamtal visade det sig att Elin bestämt sig för att låta sin bonings kalla väggar hindra henne från synder, att Martina var långt över salongsberusadgränsen och därmed ytterst svår att kommunicera med, och att kalaset hos Fredrika var övergivet. Därför mötte jag upp Sandra och gänget och vi begav oss genom staden och upp till järnvägsgatan. Trots den tidiga timmen var den utlovade maskeraden en smula avstannande (enligt de inneboendes egen utsago), men vi hade det givetvis förträffligt trevligt ändå! Ett par underliga maskeradutstyrslar bjöds det även på, helt klart... Tur som jag hade fick jag dessutom skjuts hem vid 4-snåret och det var ju fint, för det är egentligen på tok för långt till Treabackarna för att gå.
Det var nog kvällen i korta drag, ja.
Nu ni, ska jag sätta mig och skriva om nobelptistagarna på engelska. En uppgift som alltså ska vara inlämnad klockan 4 idag. Hahaha, lycka till.
Ha det fint!
/Josefin

Varför heter det noshörning, och inte noshorning?
Klura på den ni, där ute i stugorna.
/Josefin

Här har ni det, och vad behöver förklaras? Kan möjligtvis vara det bästa som finns på youtube. Lägg märke till att det är en husvagn i de står framför och att en av männen säger "A det är kul" i slutet, att nästa låt (som förövrigt är en av de sämre av Sven-Ingvars om du frågar mig) kommer i slutet och deras underbara dans!
Jag älskar det. Jag älskar det så fruktansvärt mycket. Detta klipp har gjort min dag. Ha det!
/Elin

Ja, jag är väl medveten om att det här är vårt fjärde inlägg för dagen, vilket förmodligen utgör något slags rekord... men saken är den, att jag är ohyggligt sorgsen för tillfället. Mitt kära Arsenal FC misslyckades grovt i kvällens derby mot äckliga jävla Spurs.
Tidigare idag berättade my darling 'Cesc vad han tyckte om sina motståndare.
"Tottenham hade inte slagit Arsenals damlag", menade han. Jag skrattade gott åt detta briljanta uttalande. Fabregas psykar lite och jag tänkte att, ja, det blir nog en fin match ikväll. Men vad visste jag?
Jag tänker inte gå in på detaljer, men hur det nu var så ledde vi med 4-2 när klockan stod på 88 minuter, och Gunners hade spelat ut sina motståndare så det stod härliga till under precis hela matchen. Som vanligt. Jag myste ner mig i soffan och log förnöjt. Planerade ett litet glatt inlägg där jag skulle berätta om vilken jordskredsseger det hade blivit i dagens match.
Men. När domaren blåste av matchen, stod det plötsligt 4-4 i uppe i vänsterhörnet på tv-rutan. Jag förstår fortfarande inte vad som hände.
För den oinsatte låter det kanske inte så illa med oavgjort. Men jag ska berätta för er att saken är den, att när Arsenal möter Tottenham är det inget annat än vinst som gäller. INGET annat.
Imorgon bär vi svart.
/Josefin

Efter mitt måttligt upprörda inlägg tänkte jag nu bjuda på lite trevligheter från helgen.
Som många kanske hört ryktas om bjöds det på kalas i min boning i lördags. Den ursprungliga tanken var att vi skulle vara endast tjejer, men eftersom trycket blev för stort från den manliga sidan av vår umgängeskrets fick man väl ge med sig. Trots viss problematik med stereon, rödvinsfläckar och "kletiga fläckar av söta drycker" som min mor så fint uttryckte det dagen efter, blev det en lyckad kväll och stämningen var omåttligt trivsam. Bilder togs givetvis, och goda bloggare som vi är delar vi gärna med oss (av vår mat, som Karin i Sunes Jul skulle sagt)!



Bild 1: Yours truly!
Bild 2: Vi tänker ALLTID på er.
Bild 3: Brunettbella och Elin i tagen. Bild 4: Era kära bloggare och lovely Jenny och Sandra! Bild 5: Victor och Hampus gillade, liksom alla andra, dansgolvet. Bild 6: Snygga brudar! Bild 7: Var är boxen?
Bild 8: Lagkort för Kila IF skulle givetvis tas. Bild 9: Emilias eget lagkort. Bild 10: Sanna Nyström dansar aldrig nykter!

På återseende!
/Josefin

God afton!
Först och främst vill jag bara säga att jag ser fram emot vår lantdag lika mycket som Elin!
Jag har dock en sak att påpeka! Elin påstod i sitt tidigare inlägg att hon var den mest landetvana av oss... Men jag kan meddela, att mina somrar som liten sparv tillbringades i Rydalen i Värmlandsbro ute hos farmor och farfar, körandes hölass, ridandes på shertlandsponnier (hur fan det nu stavas är ju en fråga för sig), matandes kor, hönor och gud-vet-allt, körandes traktor med farfar och en massa, massa annat... Dessutom skall det tilläggas att både jag och mina syskon hade alldeles egna kor. Min hette Rosa, medan Niclas hittade på de något mer fantasifulla namnen Brolin och Fedorov till sina tjurtvillingar. (Ni som inte förstår meningen med dessa namn bör sannerligen läsa på er sporthistoria).
Eftersom Elin ännu inte delat med sig av vilken sorts vana av landet hon har, ställer jag mig lite frågande... är hon verkligen den mest landetvana av oss? Jag tror det blir tufft för henne att slå mig. Visst?
Puss!
/Josefin

Hej vänner
Imorgon blir en spännande dag för tre stadsbrudar som jag, Josefin och Brunettbella. Vi ska nämligen bege oss till vår kära vän Martina som bor på landet. En heldag med kor, hästar, lera, slitna kläder, skog, hundar, grusvägar, hö, traktorer, djurhorn och annat lantigt. Jag är övertygad om att jag (som är den mest landet-vana i vår trio) kommer njuta i fulla drag av detta. Tänk att få slippa storstadsluften som tränger över Säffle. Det ska bli underbart. Ni kan vara säkra på att vi inom snar framtid kommer meddela er hur dagen på landet var.
Ha det tills dess.
/Elin

Gårkvällen bjöd som sagt på festligheter för vår del, men detta kommer vi berätta om lite senare. För tillfället tycker vi att det räcker med ett något fösenat fredagsklipp!

Här har vi alltså ett av de oändligt många fantastiska ögonblicken ur vårt älskade Scrubs! Ack så briljanta The Todd har huvudrollen i klippet och ja... mer behövs inte sägas.
Nu ska vi återgå till firandet av att vi har en veckas ledighet framför oss (två Ben&Jerry's-paket ligger redan och vilar i våra magar) och vårt Scrubs-tittande.
Ha det!
/Josefin, Elin och Brunettbella på ett hörn.

Käraste vänner,
När jag läste att Jossa hade skrivit att jag inte tar bloggen på allvar sved det till i hjärtat. Klart jag tar bloggen på allvar! Så för att bevisa detta sitter jag nu och skriver ett kort inlägg som ni får avnjuta. Nu ni jävlar är det en veckas lov och jag är lyckligare än någonsin! Kanske är lyckan total för att om cirka 2 timmar och 20 minuter sitter jag och Brunettbella i Karlstads biosalong och sjunger med i svängiga låtar vi alrdig förr hört, kommenterar händelserna högt och ljudligt och äter godis. Jag och Brunettbella ska på High School Musical 3! Jag har en stark känsla av att vi kommer höja medelåldern.
Imorgon, lördag ska vi ut och svira. Eftersom ALLA ska ut är det självklart att även vi ska testa utelivet än en gång i denna livade stad.
Hörs inom kort!
/Elin

Om jag inte räknar fel så blir detta minsann mitt fjärde inlägg på raken. Hmm, det är nästan så man börjar fundera på om det är så att min käre frände Elin inte tar bloggen på allvar... Alternativt är det så att jag blivit duktig på att uppdatera. Eftersom det senare alternativet får mig att framstå i ytterst god dager tror jag på det.
Hur dom helst! Dagen igår blev som planerad. High School Musical var precis lika dålig och skrattretande som jag föräntat mig, men Elin och Brunettbella var ju så söta när de satt där och trallade med i låtarna så glatt, att man inte kunde för annat än bli lycklig ändå. Lite senare dök Bea, Josefine och Carro upp. Även Fredrika som är hemma i Säffle dök upp en sväng, innan vi gick ut på en liten promenad. När de tre blonda flickorna i vår glada skara ville gå förbi Statoil anade vi brunetter ugglor i mossen... och minsann! Det var en varsinn korv de skulle köpa. Eftersom de verkade skämmas så till den milda grad över detta, kände jag att det var på sin plats att nämna det i denna omåttligt populära blogg. Tycker ni inte? Ja, det var alltså kvällen i stora drag.
Söndagar är för min del en funderardag, och en dag då man gör vad man kan för att fördriva tiden. Därför har jag precis tagit fram min smått oumbärliga kalender och kommit fram till att det är 73 dagar kvar tills nästa höjdpunkt i livet. Det är nämligen så att det på nyårsdagen bär av till Arlanda, då vi därifrån åker vidare till Thailand, där vi sedan stannar i hela 26 dagar. Lycka!
För er som inte vet det sedan tidigare, så är det två av Säffles mest inflytelserika och respekterade familjer som kommer att delta i denna resa; familjerna Edman och Blomberg/Andersson. Just detta är ju lite ironiskt, med tanke på att vi åker på nyårsdagen. Jag har en känsla av att det är två måttligt pigga bilar som kommer rulla iväg mot huvudstaden, sådär på dagen efter nyårsafton. Hahahaha. Och flygresan på totalt nätsan en dygn kommer bli ett rent jävla helvete. Jaja.
I vilket fall som helst ställer jag mig tveksam till om övriga Säffle kommer klara sig i vår frånvaro, men det är ju trots allt upp till er.

Det var nog allt jag hade på hjärtat för tillfället.
/Josefin

Konstigt hur det är, jag tycker minsann det är helg och måndag precis hela tiden. Såhär på lördagseftermiddagen sitter jag hur som helst och lyssnar på vacker musik i form av Glasvegas (tack för den, Virtanen) och inväntar Elin och Brunettbella som inom kort anländer. Min fina musik kommer därmed att bytas ut mot skräp, eftersom vi tydligen ska titta på något slags High School Musical-maraton, då dessa två stackars satar älskar filmerna mer än det mesta (dessutom har Brunettmella en mindre förälskelse i Zach Efron, som tydligen spelar någon slags huvudroll). Jag har givetvis i protest inte sett dessa filmer tidigare, men har efter mycket om och men givit med mig. Något säger mig att de följande timmarna kommer bli ganska (läs: fruktansvärt) tröttsamma. Dock är en liten tröst att Brunettbella utlovat Ben&Jerry´s New York Super Fudge Chunk. Och desstom, vad gör man inte för husefriden? 
Efter detta djävulspåhitt ska vi förhoppningsvis träffa några av våra vänner (de som är hemma, vill säga) och ta det ovanligt lugnt, istället för att ge oss ut i folkvimlet. Däremot vill vi observera er på att det kommer bli desto mindre lugnt nästa helg, eftersom ryktet säger att ALLA ska ut... underförstått så även vi.
På återseende!
/Josefin

Som jag nämnde i onsdags bjuder vår granidosa blogg idag på en trevlig nyhet. Det är ju trots allt fredag, och vi gör ju vad vi kan för att späda på våra kära läsares fredagslycka! Det som kommer hända är alltså att vi varje fredag kommer lägga upp ett You Tube-klipp som vi finner ovanligt trevligt. Titta och njut, kära vänner, som jag och Elin brukar säga när vissa situationer är påväg att inträffa på skolan.

Av erfarenhet vet jag att detta klipp inte går hem hos alla, men eftersom jag och min bror troligtvis aldrig skrattat så intensivt som vi gjorde när vi såg det sisådär fjärde-femte-sjätte gången, tänkte jag ignorera detta faktum och istället guida er genom klippet. Här kommer de ögonblick som gör klippet till vad det är (och som man troligtvis inte märker första gången man ser det), i sin korthet!
0.38 - Gubben med hatten gör något slags cp-ryck under tiden han pratar om den förpillat förtjusande dagen.
1.59 - Handlarn utstöter "mjöl?" något kvävt precis efter att gubben med hatten sagt samma sak. Möjligen klippets roligaste händelse!
2.56 - Kandidaten säger "jaha." lite tyst och aningen förvirrat när handlarn berättar om vad han får.
3.12 - Handlarn hoppar upp och tar ett bett av knäckebrödet som hänger i taket.
4.11 - Handlarn säger "mandel!"
4.13 - Kandidaten säger "flaaarn?"
4.17 - Handlarn skriker "ja det tror faan det!"i bakgrunden. Klippets höjdpunkt, tillsammans med 1.59.
4.53 - Pastor Hansson: "Men! Man lever inte av vackert väder alenast." Handlarn: "Nej man gör ju inte det!" Här är det alltå betoningen på "det" som för det kul.
5.21 - Pastor Hansson får fjärde säsongen av Dellert Dellert på dvd. Fina grejer.
5.30 - Pastor Hansson får en lesbisk keps.
6.02 - Mjölet flyger från handlarn när han rycker till och ska peka på gaffeltrucken.

Ja, det får väl räcka va?
Fredagslycka till er!
/Josefin

God kväll!
Egentligen var det här tiden på dygnet jag hade i åtanke att plugga lite, men eftersom jag är alldeles för lat för detta gör jag vad jag kan för att klockan ska bli såpass mycket att jag blir för trött. Därav detta inlägg!
Som jag nämnt tidigare samlar jag och Elin på citat under det här skolåret. En tämligen lång tid har ju förflutit sedan jag senast uppdaterade er på den fronten, så det är väl på tiden att jag bjuder på några guldkorn igen!

Barran stoppar in två bollar innanför tröjan på idrotten.
Elin (en smula ironisk): -Åh, vad kul! GUD vad rolig du är, Sebastian!
Barran: - Vadå, blev du avundsjuk nu eller?
Kommentarer överflödiga, eller?

Någon: - Får man sitta och spela spel på datorn när man är lärare?
Tord (som sitter vid sin dator): - Nej, verkligen inte, det är hårdporr jag tittar på.
Ja, och saken blir bara roligare när man vet hur strikt Tord är i vanliga fall.

- Men Rix FM har ju förstört den!
Philip om låten "Big Girls Don't Cry". Hahahahahahha, det råder delade meningar om vad som kan klassas som bra musik i vår klass.

- Men är det den här lilla fjongen som går upp här eller?
Elin briljerar med sina geografikunskaper på historalektionen. Den lilla fjongen som Elin inte kunde namnet på vara alltså Danmark.

Ankie (efter att Sebastian påpekat att han inte vill läsa högt inför klassen på engelska): - Blir du nervös då?
Barran: Ja, och jag har ju på mig en grå t-shirt idag också.

Det var allt för ikväll, för om jag känner efter riktigt noga är det allt läggdags.
Och förresten! På fredag bjuds det på en liten nyhet här på vår högklassiga blogg, en nyhet vilken förhoppningsvis kommer bli standard på fredagar. Jag föreslår därför att ni håller ögonen öppna!
/Josefin

Idag hade jag tänkt mig en söndag i ordets fulla bemärkelse, jag hade tänkt att sova länge, gå upp och fördriva dagen med att kolla på Scrubs. Ok, jag sov till halv tio och det dög för mig, jag gick upp och satte på Scrubs. Efter tre avsnitt kom mamma och frågade om jag ville följa med ut och kratta löv. Jag skrattade åt detta och sa att jag ville inte byta ut mitt Scrubstittande mot lövkrattande för allt smör i Småland. Mamma drog trots detta med mig ut och inom tio minuter stog jag på baksidan med en kratta i handen. Jaha tänkte jag, då gäller det väl att kratta ihop dessa förbannade löv så fort som möjligt för att sedan kunna återgå till Scrubs. Det var ganska trevligt i början ändå, lite krattande, lite prat med grannar om löv, kaffe och diverse skador. Jag är däremot en väldigt rastlös person och tröttnade snart. Jag jagade ut Fredrik. Han kom och började kratta. Han är väldigt van livet som millitär och ville lägga upp en strategi hur vi skulle kratta utefter väder och vind. Jag skrattade åt detta och började kratta löv på honom. Det utbröt lövkrig och jag gav upp efter cirka fem sekunder då jag var helt och hållet täckt i löv. Jag gick med svansen mellan benen bort en bit och började kratta. Efter ett tag sa Fredrik "Vad bra jag är på att kratta löv." högt för sig själv. Jag svarade genom att säga "Snälla du, jag är född till att kratta löv". Fredrik fnös och tittade menande på lövhögen han hade fått ihop. Jag måste erkänna, den var stor! Jag erkände dock inte detta för honom och sa istället att nu jävlar ska vi se vem som har den största högen och började kratta. Jag krattade ihop löv i en hög och tog andra högar som låg på marken och samlade in till min hög. Jag hade ett vinnande koncept och efter ett tag var min hög större. Jag visade Fredrik och hånskrattade åt hans lilla hög. Det var som att jämföra Mount Everest med Dödsbacken, ja ni kan ju tänka er!
Nej nu ska jag gå och förbereda inför skoldagen imorgon, dvs. jag ska lägga ner min vaselinburk i väskan. Ha en trevlig söndag.
/Elin

Tja!
Som ni alla är väl medvetna om är det idag den stora, efterlängtade dagen för alla säfflebor: MARTEN! Precis som för många andra är det festligheter som gäller dagen till ära. Dock är vi väl medveta om att  dagen med stort D är imorgon, eftersom det är då de rutinerade är ute och roar sig. Till den kategorin vill givetvis även vi räkna oss!
Hur som helst. Vi har såklart kirrat festlooken från topp till tå och med lite hjälp av varandra och Brunettbella tror vi som att vi som vanligt är snyggast i stan (Brunettbella inräknad)! Vi har övervägt att inleda kvällen med ett parti ölkubb, men bestämde oss för att fika hos en tillfälligt handikappad Ann istället. Sedan bär det vidare till någon form av festboning av ännu okänt slag. Vi ses i dimman!
/Elin och Josefin (och Brunettbella)

Hallojan
Ja idag var det min tur (igen) att få punka på cykleln. Jävligt typiskt en dag som denna. Jag upptäckte detta när jag satte mig på cykeln och skulle trampa hemåt med mina två vänner Josefin och Brunettbella. Humöret i sällskapet var på topp just för att vi är lediga imorgon, därför kom fredagshumöret redan idag, dubblet så glatt. Till saken. Jag blev frustrerad men höll humöret uppe tillräckligt mycket för att inte bli rosenrasande över detta. Det blir jag inte heller, jag säger till mina vänner att jag går hem med cykelfan och dom får cykla hem. De går med på detta och jag börjar trava hemåt ensam genom stan. Det kändes rätt jävligt faktiskt men efter regn kommer solsken. Det var nämligen då det hände. En liten händelse som jag spelade upp i mittt huvud hela vägen hem.
Jag skulle precis gå över bron och jag gcik förbi en liten tant. Solen sken och vattnet glittrade. En liten pojke kommer gåendes mot mig. Han är cirka 10 meter bort. Pojken har en ryggsäck på ryggen som förmodligen väger mer än hans kroppsvikt gånger 3. Han går lite framåtlutad för att inte trilla baklänges pågrund av sin stora ryggsäck. I handen har han en brun keps som han går och svänger med. Han är nog med i scouterna och på läpparna har han ett enormt leende. Jag är nu mittemellan tanten som jag gick förbi och pojken som kommer mot mig. Det är då det händer. Pojken ropar glatt, högt och väldigt entusiastiskt "Hej Mormor!"
Då ville jag inget hellre än att vara denne lille pöjk, eller kanske mormorn? Jag vet inte, någon av dom iallafall.

Okej nog om det. En sak till jag undrar över. På bilden idag hade vi en liten diskussion med Per-Anders om den där killen i Finland som sköt elever på hans skola. Per-Anders kom fram till en fråga; "Tror ni man blir påverkad av data- eller tvspel där man till exempel går in i ett rum och skjuter alla därinne?" Jag och Jossa resonerade tillsammans och kom fram till att det beror nog på individen. Mycket klyftigt av oss. Jag kom på en annan sak just då, när jag satt och målade bananerna på mitt papper gula. Har jag fått min kärlek till frukten banan av att jag har spelat Donkey Kong? Jag är ju som vi har nämnt innan, bäst i världen på Donkey Kong och jag kanske har blivit påverkad av detta?
Det ska jag ta upp med Per-Anders nästa torsdag.
Till helgen är det marten och jag känner på mig att det kommer bli mycket updateringar, håll koll! Kanske slänger in ett inlägg redan ikväll. Jag, Josefin och Brunettbella ska baka.

/Elin

Imorse traskade jag som vanligt upp för trappan med trötta steg runt halv sju-snåret. De vanliga runtinerna, bestående av en oerhört fiberrik och nyttig frukost, ofantligt proffesionell sminkning, ett noga övervägande av vilka kläder jag ska dra på mig dagen till ära (ha-ha) och till sist tandborstning, utfördes på ett så effektivt sätt som möjligt. Klockan tjugo i åtta slängde jag ihop alla helvetiskt tunga böcker i väskan i smärre panik, då detta var tiden då jag skulle bli hämtad av Körres och hennes mor. Trodde jag.
Klockan blir över 20 i. Jag börjar slappna av en smula och slår mig ned vid vardagsrumsbordet där man har en magnifik utsikt över vägen utanför, för att invänta skjutsen.
Klockan blir kvart i. Jag går till köket, hämtar dagens tidning i köket, slår mig ned ytterligare en gång och börjar så sakteliga ögna igenom den. 
Klockan blir 10 i. Jag börjar svära för mig själv när jag inser att jag hade kunnat hinna se nästan ett halvt se ett halvt Scrubs-avsnitt på denna spillda tid.
Klockan blir 5 i. Jag börjar ana ugglor i mossen. Slår en pling till Körre. När hon låter tämligen nyvaken inser jag att idag blir det inte tal om att komma till skolan i tid. Icke.

Klockan 10 över åtta stiger jag och Elin, efter många om och men, in i klassrum 204. Och där möts vi av den:
Tords obarmhärtiga domedagsblick.
För er som inte upplevt denna kan vi ju bara säga att den inte direkt är en fröjd att utsättas för. Hur som helst går det ju att trösta sig med att aggressionerna denna blick uttrycker inte är alltför långvariga, och Tord var snart sitt vanliga muntra jag igen. Tur var väl det, eftersom en måttligt grinig lärare inte är särskilt fördelaktigt för en elev som inte fattar fysikens lagar för fem öre.

Nej hörrni, nu lägger jag ner det här för att istället plugga inför torsdagens fysikprov som halva klassen kommer få IG på. Känns kul.
/Josefin

Tjenart!
Här sitter jag och Brunettbella och lyssnar på musik med sväng. Kladdkakan steker i ugnen och Josefin är på ingång. Enligt henne skulle det ta cirka tio minuter, eftersom vi ringde för en kvart sedan kan man ju undra var hon har tagit vägen. Josefin fick inte vara närvarande under baket. Jag och Brunettbella är ju som sagt bäst på att baka kladdkaka och med den titeln kan man ju inte slänga recept runt sig.
Idag är det som alla vet fredag. Detta märktes tyvärr inte på hemvägen. Josefin var inte på fredagshumör som vi annars är..men fikan kommer höja humöret!

/Elin och Brunettbella