Domedagsblicken
Imorse traskade jag som vanligt upp för trappan med trötta steg runt halv sju-snåret. De vanliga runtinerna, bestående av en oerhört fiberrik och nyttig frukost, ofantligt proffesionell sminkning, ett noga övervägande av vilka kläder jag ska dra på mig dagen till ära (ha-ha) och till sist tandborstning, utfördes på ett så effektivt sätt som möjligt. Klockan tjugo i åtta slängde jag ihop alla helvetiskt tunga böcker i väskan i smärre panik, då detta var tiden då jag skulle bli hämtad av Körres och hennes mor. Trodde jag.
Klockan blir över 20 i. Jag börjar slappna av en smula och slår mig ned vid vardagsrumsbordet där man har en magnifik utsikt över vägen utanför, för att invänta skjutsen.
Klockan blir kvart i. Jag går till köket, hämtar dagens tidning i köket, slår mig ned ytterligare en gång och börjar så sakteliga ögna igenom den.
Klockan blir 10 i. Jag börjar svära för mig själv när jag inser att jag hade kunnat hinna se nästan ett halvt se ett halvt Scrubs-avsnitt på denna spillda tid.
Klockan blir 5 i. Jag börjar ana ugglor i mossen. Slår en pling till Körre. När hon låter tämligen nyvaken inser jag att idag blir det inte tal om att komma till skolan i tid. Icke.
Klockan 10 över åtta stiger jag och Elin, efter många om och men, in i klassrum 204. Och där möts vi av den:
Tords obarmhärtiga domedagsblick.
För er som inte upplevt denna kan vi ju bara säga att den inte direkt är en fröjd att utsättas för. Hur som helst går det ju att trösta sig med att aggressionerna denna blick uttrycker inte är alltför långvariga, och Tord var snart sitt vanliga muntra jag igen. Tur var väl det, eftersom en måttligt grinig lärare inte är särskilt fördelaktigt för en elev som inte fattar fysikens lagar för fem öre.
Nej hörrni, nu lägger jag ner det här för att istället plugga inför torsdagens fysikprov som halva klassen kommer få IG på. Känns kul.
/Josefin
Klockan blir över 20 i. Jag börjar slappna av en smula och slår mig ned vid vardagsrumsbordet där man har en magnifik utsikt över vägen utanför, för att invänta skjutsen.
Klockan blir kvart i. Jag går till köket, hämtar dagens tidning i köket, slår mig ned ytterligare en gång och börjar så sakteliga ögna igenom den.
Klockan blir 10 i. Jag börjar svära för mig själv när jag inser att jag hade kunnat hinna se nästan ett halvt se ett halvt Scrubs-avsnitt på denna spillda tid.
Klockan blir 5 i. Jag börjar ana ugglor i mossen. Slår en pling till Körre. När hon låter tämligen nyvaken inser jag att idag blir det inte tal om att komma till skolan i tid. Icke.
Klockan 10 över åtta stiger jag och Elin, efter många om och men, in i klassrum 204. Och där möts vi av den:
Tords obarmhärtiga domedagsblick.
För er som inte upplevt denna kan vi ju bara säga att den inte direkt är en fröjd att utsättas för. Hur som helst går det ju att trösta sig med att aggressionerna denna blick uttrycker inte är alltför långvariga, och Tord var snart sitt vanliga muntra jag igen. Tur var väl det, eftersom en måttligt grinig lärare inte är särskilt fördelaktigt för en elev som inte fattar fysikens lagar för fem öre.
Nej hörrni, nu lägger jag ner det här för att istället plugga inför torsdagens fysikprov som halva klassen kommer få IG på. Känns kul.
/Josefin
Kommentarer
Trackback
