Josefin & Elin

Ja. Eftersom mina två bloggvänner inte har presenterat mig, är väl det något som jag får göra själv. Jag skulle nog förklara mig som ganska lik både Josefin och Elin (som är lika varandra). Vi har samma humor, och.... ja, jag tror nog att det var allt jag kom på just för tillfället, men ni vet; humor är allt. Jag sitter mer än gärna med dessa två rosenrara flickor och fikar med min och Elins  kladdkaka (som förövrigt är helt magnificent), dricka till mig och Elin och kaffe till den lite mer mogna och vuxna Josefin. Till detta slevar vi skvaller, ett intressant nöje, skulle jag nog vilja säga. Jag är nog den sista delen i vår trio, en trio som funnits väldigt länge. Iallafall sen vi var fem, vilket är väldigt länge. Detta kan resultera i att vissa stunder inte är så ljusa som  andra. Ett exempel på just en sån stund som inte var en av våra ljusaste var när Josefin kom sent från spanskan och skulle lägga in sina böcker i sitt skåp, något Elin redan gjort.  Och eftersom vissa situationer är ganska svåra att förklara ska jag försöka göra det bästa utav det.

Josefin kommer ner ifrån spanskan och svänger lite på kroppen och öppnar munnen när hon får syn på mig och Elin:
- Vänta, jag ska bara lägga in mina böcker.
Jag och Elin ville hem och var inställda på att få gå och utbrister därför:
- Åhhhh!
Josefin är trött efter spanskan och blir därför automatiskt trött på oss och säger därför:
- Men vad faaaaaan, jag..... Med ilskan i rösten.
Elin svänger lite med väskan och säger därefter lite nonchalant:
- Men Jossa, bli inte så sur! Vi säger alltid såhär till varandra.

Ja, det var nog allt för den här gången. Ta hand om er!
/ Brunettbella

Ja våra inlägg igår var väl inte de bästa vi skrivit men de är väl ganska charmiga? Jag ska i detta inlägg berätta lite om gårkvällen. Först gick jag , Josefin, Brunettbella, Bea och Molliböll till Harrys här i stan, där spenderades några timmar. Sedan hörde vi ryktas om partaj hos den härlige Gambring, och partypinglor som vi är var vi såklart på. Vi traskade dit och Jakob var nysnaggad och den killen kan sina låttexter vill jag lova! Det blev en hel del dans och sång men mestadels av kvällen pågick en diskussion om vilket lag i stan som är bäst, SK Sifhälla och Säffle FF. Det var delade åskiter angående detta. Det blir upp till bevis på derbyt som närmar sig. Där kommer vi såklart vara, tillsammans med resten av Säffles befolkning. Jag har lovat att jag är tjejen som ska stå mittemellan FFs och Sifhällas bås, med ett rött och ett grönt band i håret och en FF-körv och fanta i handen, vi får väl se hur det blir med den saken.
En del roliga hädelser utspelade sig igår också, en höjdpunkt för kvällen var när vi fick lyssna på den alldeles fantastiska "Mannen med stil" av och med Jakob Gambring, vem annars?
En annan rolig sak som hände var när jag och Brunettbella skulle bege oss hemåt och gick in i vardagsrummet för att säga tack och hej. Där finner vi Davidpratar i en fotölj och en kille och Josefin ståendes och pratar med honom. Jag och Brunettbella kommer in i konversationen snabbt och alla står efter ett tag i en ring runt Davidpratar. Brunettbella slänger ur sig en kommentar som "Du sitter där i mitten och vi står i en ring runt dig som att du är nåt jävla helgon!" varpå Davidpratar säger "Ja, jag känner mig fan som Gambi!"
Trevlig kväll.

/Elin

Såhär strax efter det tredje programmet av "Vem kan slå Filip & Fredrik" har svaret på varför jag så inbitet hatar idioten till utmanare (som på något vänster lyckats halka in i programmet) uppenbarat sig:
Han ÄR ju praktiskt taget Blondinbellas skrotpojkvän. Ta mig fan.


Skrothåkan och Skrotblondinpojke? Skrotblondinpojke och Skrothåkan?
Trots bilder av tämligen dålig kvalitet är ju likheten slående! Titta på blicken. Det är den som gör det. Sådär stockholmsbratigt nedvärderande. "Här står jag och syns", tänker de. "Här står jag och är bättre än du."
Fy fan, alltså. Jag får rysningar av obehag av dessa två människor. Det är tur att vi har Filip & Fredrik.

/Josefin

Jaha, då var vi här igen då. Terminens första jävla word-dokument där någon form av uppsats ska knappras ner är öppnat och jag är givetvis lika motiverad som vanligt! Det känns ju så kul när jag nu, för femte gången på en halvtimme skulle jag kunna gissa mig till, tryckt upp ett nytt internetfönster och börjat greja med annat.
MEN! Det blir ju synnerligen trivsamt för er med ett nytt inlägg istället, och faktum är att jag och Elin alltid sätter våra läsare i första rummet. Som man säger.
Som ni kanske förstått har både jag och Elin (tillsammans med vår käre Molle och Lellknörr, bland andra) givit oss in på det här med att läsa natur. Det roliga och ironiska i detta är att det skulle vara olidligt intressant att ha räknat alla de konversationer som innehållit fraserna "Om jag inte fattar ett skit av förtsa kapitlet i matte A, hur fan ska jag då fixa matte D?",  "VARFÖR valde jag den här jävla linjen?! Jag är ju fan inte ens bra på matte! Eller fysik!" och "Jag är så jävla arg på mamma och pappa för att de inte hindrade mig! De borde ju veta att jag inte skulle klara det!".  
Fast hur lite vi än fattar har vi ju det trots allt ganska trivsamt, allt som oftast. Bland annat har vi sedan första dagen roat oss med att skriva upp diverse trevliga citat som både vi själva, klasskamrater och lärare bränt av. Dagen till ära tänkte jag dela med mig av ett urval av dessa! (Och det interna får ni stå ut med)

- Åh, varför kan dom inte hänga upp en tistel på skolan?!
Molle är sugen på lite kärlek men har inte riktigt begreppen klara för sig. Smart tjej får vi säga!

- On Wednesday, 12:30, you have to be undressed."
En smått förvirrad idrottslärare försöker förklara för två icke-svenskatalande tjejer att de ska vara ombytta på nästa lektion. Lyckades väl sådär.

- Ni ser ju att de andra två linjerna var helt fel. MISSFOSTER inom fysikvärlden.
Börjar vi ana lite naturhumor, månne?

Elin: - Aja, men då får vi väl tänka själva då.
Molle: - Jaja...
Josefin (eller jag): - Ja, det lär ju hända.
Kenneth har precis förklarat att vi får jobba på själva nästa lektion, eftersom han ska vara borta. Och vi är positiva till detta!

- Jag var tvingad att spela mandolin i två år... Det var taruma det!
Kenneth glider en smula från ämnet när han egentligen skulle prata om Antikens filosofer.

Och så får ni ha det bra så länge!
/Josefin

Hej pojkar och flickor

Idag är inte en av mina glansdagar, om man säger så. Jag är extremt förkyld. Jag gissar att jag har nyst runt 300 gånger idag, jag låter som en jävla kråka när jag pratar och jag känner mig allmänt sleten. Nog om det!

Idag är det våran kära vän, Mollibölls, födelsedag. När vi cyklade den långa och plågsamma vägen till skolan imorse hade vi givetvis henne i tankarna. Vi tänkte ut bästa sättet att hylla Molliböll på hennes stora dag. Vi gjorde ett sångprogram som skulle få vilken körledare som helst att börja gråta. Vi sjöng inte en, inte två och inte tre födelsedagssånger för Molliböll, vi sjöng fem! På raken, bara sådär. Utan att stanna. Hon blev minst sagt tagen av detta och berättade efteråt att det kändes "här inne". Alla nöjda och glada!

Vidare, Jossa vägrade att ta upp vad som händer på skolfronten, pågrund av risken att falla in i depression. Jag, som förmodligen har snäppet starkare psyke klarar av att skriva ett stycke om skolhelvetet. Jag ska dra historien om när vi fick våra miniräknare förra veckan.
En man kom in på våran mattelektion och ställde en stor kartong innehållande våra räknare på bordet. Då gällde det att bilda kö och få sin miniräknare. När det äntligen var min tur var jag oerhört exalterad. Man fick inte bara den otroliga miniräknaren utan till detta fick man också två små instruktionsböcker och två sladdar. Och herregud vad vi blev tagna när vi fick se att denna lilla maskin hade runt 100 knappar och att det gick att lägga in snake på den. Vilka funktioner! Detta gjorde att hela klassen blev som barn på julafton. Alla satt och knappade på sina miniräknare, döpte dem (kanske bara var vi som gjorde det?) och lyssnade ivrigt på Tord som förklarade hur man ritar diagram på denna manick.  Alla var överförtjusta. Viklen glädje det låg i luften. Tänka sig att man kunde bli så lycklig av en miniräknare. Vi kanske  hör hemma på natur ändå?

/Elin

I föregående inlägg fick vi ju jag och Elin för oss att skriva att ni troligen inte skulle höra från oss på ett tag om det var så att det inte gick vägen för Wissman i finalen. Jag känner dock att det är på sin plats att påpeka att vi INTE är besvikna på honom trots sistaplatsen, tvärtom tycker vi att han gjorde en fin insats. Vi har dock haft annat för oss (som till exempel skolhelvetet, läxor, diverse lördagsaktiviteter och så vidare) och har därför inte uppdaterat.

Hur som helst! Angelica krävde uppdatering, precis som så många andra, och man får ju ge publiken vad de vill ha...
Eftersom skolan är så fruktansvärt deprimerande, skriver jag istället om gårdagens bravader (det är ju trots allt lördagarna man lever för här i Säffle). Kvällen började med att jag, Elin, Issa och Martina spatserade upp till Jessica. Här fanns det folk från Säffles alla delar, som man så fint kan kalla det, representerade. För er som inte är infödda innebär detta alltså både bönner, vintergatanfolk, fjortisar, normala människor, och så vi som inte kan kallas annat än guldkustsbor. I vilket fall hade vi det trevligt här, och besöket gjorde att den här kvällen blev alldeles gratis. GÖTT!
När polisen tillkallades upp till kvistvägen kände vi att det möjligen var dags att stövla vidare. Vi styrde därför stegen mot gräshoppan. Väl framme insåg jag att Blombergs utlovade brakfest inte riktigt hade blivit just en brakfest. Fyra personer satt och roade sig på den halvfärdiga altanen, men detta hindrade oss givetvis inte från att  stanna. Vissa av oss konverserade ute på altenen, medans andra var var inne i köket och åt chokladbollar (Issa och Sanna, för er som inte redan hade räknat ut det).
Trots att det alltid blir tråkigare när man går till byn, bestämde vi oss för att ta en sväng dit. Bakfickan var såklart målet och väl framme bjöd vissa United-fans på pizza och annat trevligt.
Här någonstans inträffade nog kvällens höjdpunkt för Elins del. Vi nöjer oss med att säga att det hade med ett vad från förra sommaren, klämning och en viss konfirmationsledare att göra. Vidare begav vi oss till Järnvägsgatan, där det i vanlig ordning bjöds på allsång. Det konstaterades dessutom det alltid är bäst att ligga på golvet, eftersom man faktsikt kan krypa vart man vill då, och att en dubbelsäng egentligen inte är lagom för fem personer att sova i. 

Ja-ha, det var väl det jag hade att bjuda på för tillfället!
/Josefin

Hej,
Nu har alltså skolan börjat och framför oss har vi ytterligare ett djävulskt läsår. Det känns ju sådär. Till saken hör alltså att vi båda har valt den värsta tänkbara linjen; natur. Jävligt mycket plugg, jävligt mycket prov, jävligt mycket labbrapporter och med andra ord jävligt lite fritid.
Men om vi nu för en gångs skull ska vara lite positiva i denhär bloggen kan vi glädjas åt att vi verkar ha fått skolans i särklass bästa handledare, Tord och Per-Anders, vilka killar! En alldeles ypperlig blandning mellan en strukturerad matematiker och en lite smått snurrig bildlärare. Per-Anders hade många angenäma anekdoter rörande sig själv att förtälja medans Tord gärna bara ville stövla vidare.
Klassen är det lite si och så med. En blandning även där. Här finns långa och korta, herrar och damer, brutna och hela ben och mer eller mindre glada människor. Klassen domineras av stadsbor men även Säffles landsbygd finns representerad, vilket visade sig klart och tydligt på Per-Anders karta.
Dagen visade sig tillslut att vara ganska skaplig, då vi fick bege oss hemåt redan vid halv 11. Morgondagen kommer däremot bli snäppet värre. Vi har blivit informerade om att ta på oss oömma kläder samt ta med ombyte. Vi frukar att diverse blöta aktiviteter väntar. Fy jävla helvete.

Hur som helst kommer vi hålla er så smått uppdaterade om våra skoldagar.
Nu ska vi återgå till våra bokstavskex och saft för att vänta in Wissmans sprintfinal. Våra förväntningar är skyhöga så om det mot förmodan inte går vägen kommer det troligen dröja innan nästa uppdatering. Så ni vet.

/Elin och Josefin

Jaha. Inga sötebrödsdagar här inte. Nu är fan livet slut. Något hopp om guld inns inte längre kvar. Vår värmländska stolthet Holm lyckades inte ens ge oss en liten medalj. Finns det ens några medaljhopp kvar längre? Det är möjligt att det gör, men vem fan vill ha medalj i kanot? Hur mycket prestige finns det i den jävla grenen? Friidrotten är ju liksom det som ska vara Sveriges flaggskepp, men dessa glansdagar verkar uppenbarligen vara förbi. Nu blir det till att gräva ned sig och sörja istället.
Flaggan svajar på halvstång och vi klär oss i svart. Hej på er.
/Josefin, Elin och Brunettbella på ett hörn.

Uppdatering: LIVET GÅR VIDARE!
Wissman har tänt vårt hopp på nytt, nu jävlar blir det guld i finalen!

Hallå, Hallå!

Här sitter man alltså, äter en bounty ( det är faktiskt inte så jävla äckligt ), lyssnar på lite musik och har det allmänt trivsamt. Ja det finns inte mycket att tillägga om min dag, det händer absolut ingenting. Istället är mitt uppdrag att skriva en liten presentation av den andra halvan i vårt blogglag.

Josefin är en alldeles extraordinär människa. Jag har känt Josefin i 16 år och jag vill tro att jag känner henne utan och innan. Jag ska härmed dela med mig lite av denna människa till er som inte känner henne så väl. Josefin är tjejen som säger sympatisk istället för trevlig eller snäll, hon är den som rättar en när man säger bedde istället för bad eller skärt istället för skurit, hon är den som säger "men vad faaaan" när man dödar en varelse som inte är nödvändig att döda,hon är den som faktiskt skulle klara att leva utan kött, hon är den som får panik när det är en geting i närheten, hon är den som kan varenda jävla replik ur sunes jul, sunes sommar eller nile city och hon är den som alltid, alltid, alltid är ironisk. Hon har helt enkelt en del egendomliga saker för sig!

Jag har haft många både trevliga och minnesvärda stunder med denna vän. Vi har upplevt många incidenter och händelser tillsammans, här får ni ta del av några av våra episoder. Vi har rullat nerför en backe sittandes på varsin skateboard, vi har skrivit en låt tillsammans (vi var då sisådär sex år och vi båda kan fortfarande text och melodi till denna lilla visa), vi har sjungit solo på varsin vers på en skiva som såldes i kyrkan (låten hette åsnefålen, även den kan vi båda fortfarande texten och melodin till), vi delade våran första kärlek, det var samma kille, då var vi väl också runt 6-7 år skulle jag tro, men det var ingen tävling, vi satt nämligen och ritade teckningar tillsammans föreställandes att vi gifte oss med honom, vi har älskat Markooios "vi drar till fjällen", westlife och lemontree tillsammans, vi har, när vi gick på dagis lekt artister tillsammans med två killar, varav en var vår stora kärlek. Det gick till på så vis att vi satte på en Magnus Uggla-låt (gärna "kung i baren" eller "visa pattarna") och en av killarna sjöng och den andre spelade på en gitarr någon gjort i trä. Min och Jossas uppgift var att dansa och sjunga med i bakgrunden, vi har gått på aerobics tillsammans och klätt upp oss inför avslutningen av den, och låt oss säga att 6åringar ska inte måla på sig knallrött läppstift själva, vi har missbrukat uttrycket "och för den delen" i sammanhang där den frasen inte alls hör hemma, vi har varit kära i så gott som alla 88-or från Säffle, och ja, såhär skulle jag kunna hålla på hela dagen, men vidare!

Josefin är faktiskt en ganska klantig person, river ner och gör sönder saker, som min barbie tillexempel. Jag hade fått en ny barbie, den finaste i hela världen enligt mig. Jossa skulle borsta barbiens långa, blonda hår, huvudet gick av och det resulterade i att jag började gråta, men det där med klantighet ska jag nog inte uttala mig så mycket mer om (ska jag säga, som klämde tummen i Jossas bildörr, vilket resulterade i en blånagel och även slog i huvudet i deras stentrapp, jag kommer inte ihåg vad det resulterade i.)
Josefin älskar fotboll, ja man kan nog kalla henne sportfantast. Hon är ett inbitet, lojalt Arsenalfan. Jag bevittnade häromdagen en mycket intressant konversation mellan henne och ett anonymt Manchester United-fan. Både ord, ramsor, sånger och svordomar förekom i denna livlliga diskussion. Till saken hör också att båda parterna i konversatonen var lite smått berusade, vilket gjorde åsiktsutbytet extra roligt.
När Josefin inte är ute i svängarna och minglar runt med Säffles befolkning spenderar hon tiden genom att kolla på Vänner, Scrubs eller Green Street,  läser, kollar på fotboll och umgås med mig, bland annat.
Josefin är en Harry Potter-nörd. Hon har malt igenom alla böckerna på både engelska och svenska, både en och två gånger. Själv har jag svårt att vara vaken en hel Harry Potter film.
Jag och Josefin har faktiskt en hel del gemensamt också, bland annat det som hon nämnde i förra inlägget. Jag har några saker att tillägga. Vi båda älskar FBK, vi delar åsikt om både Fredrik Reinfeldt (idiot) och öl. Vi enas om att salongsberusad är ett alldeles fantastiskt uttryck och matte är inte så jävla hemskt, ändå!

Josefin har också en och annan orginell talang. Ett lysande exempel är att hon kan sjunga "det är hon" med Brolle, ni vet, precis som Brolle. Hon får exakt den där vibrationen på hoooon som är skrämmande lik Brolles faktiskt. Ett annat exempel är att hon kan prata skånska precis som Idol-Ola. Hon kan säga tre meningar på oklanderlig Ola-skånska: "Hej jag heter Ola." "Jag kommer från Lund." och "Jag gillar att spela fotboll." En sista grej är att hon kan göra en bejublad imitation av Annelie Ahnström, alltid lika uppskattat.
Det var allt jag hade att bjuda på om Jossa för den här gången. Hon är kort och gott världens bästa på många sätt och hon betyder enormt mycket för mig och många andra!

Och till sist! Bli inte förvånade om ni är släkt med Jossa, hon är nämligen släkt med drygt 70% av Säffles befolkning skulle jag tro! En inte helt ovanlig kommentar från henne är "Men det är ju min tremänning!"

/ Elin

Såhär klockan tio i tolv på en söndagskväll ska jag villigt erkänna att jag inte direkt är pigg som en lärka. Gårdagen var fylld av trevliga saker såsom en halv kräftskiva hos Emilia och ett misslyckat försök till efterfest. Slutresultatet blev totalt sett snäppet över medel. Den stora frågan är dock: VARFÖR lär man sig ALDRIG att det ALLTID blir sämre när man drar sig mot stadskärnan? En fråga utan vettigt svar, verkar det som.

Hur som helst! Trots den sena timmen är min avsikt med detta inlägg att presentera Elin för er.
Det första vi kan nämna om denna söta tös, är att hon tidvis kan vara aningen disträ (på ett poitivt sätt, såklart!). Nästan lite dryg, kan tyckas, men jag skulle vilja påstå att detta bara gäller när hon är trött eller när promillehalten är på en lagom nivå. Hon är dessutom den enda jag vet som lyckas somna när man tittar på Sunes jul. Ett mysterium, om ni frågar mig!
En annan fin egenskap Elin besitter är att hon är något av en mångsidig groupie. Detta grundar jag dels på att hon började gråta när hon för ett par år sedan trodde att hon såg Big Brother-Klas, och dels på... ja, låt oss nöja oss med att säga vissa händeler på torgfesten som hade med vissa You Tube-klipp att göra.
Vidare kan är hon så konservativ, att man skulle kunna tro att hon är moderat (vilket jag för allt i världen hoppas inte stämmer). Saker som skogsvandring och friluftsliv i allmänhet intresserar henne dessutom, vilket om du frågar mig är vansinne. Fästingar och skit till förbannelse är inte min grej.
När Elin inte är ute i skogen och samlar på dig borelia roar hon sig gärna med att titta på Bert. Åke är hennes stora kärlek och frasen "Tjena tjena, mittbena" är vardagsmat för hennes omgivning. Hon är också överjävlig på Donkey Kong och jag skulle tro att hon är väldigt pepp om någon av er oerthört många läsare skulle vilja utmana henne.
När det gäller musiksmak är Elin nästan oslagbar. Den skillnad mellan mig och henne som kan vara värd att nämna, är möjligtvis valet mellan Sveriges låttextkungar Winnerbäck och Håkan Hellström. Medan Elin drar på Daugava och kan vartenda ord i låtarna, sjunger jag hellre med till Försent för Edelweiss. 
När jag ändå är inne på musik, passar det ju att nämna att om man har tur, kan man få höra Elin spela gitarr. Hennes repertoar är förvisso stor, men jag vill ändå påstå att höjdpunkten är när hon vågar sig på en Sven Ingvars-dänga, alernativt den ack så populära Don't Look Back In Anger.
I grund och botten är nog jag och Elin gött lika.  Inte så konstigt i och för sig, med tanke på att vi har hängt ihop sedan vi träffades på vår vän Josefines storebrors fyraårskalas någon gång under hösten 1992 (om jag inte fattat saker och ting fel). Vi har en förkärlek för allt som är brittiskt (tänk öl och fotboll på en pub i London, för att senare dra vidare till ett trevligt litet indiehak med livemusik), vi älskar fin musik (gärna med Pete Doherty eller Joe Strummer i spetsen) och kommer på torsdag att bli naturnördar på Herrgårn. Bara för att nämna några saker.
Sammanfattningsvis kan jag ju bara säga att Elin är den mest fantastiska människa ni någonsin kommer att träffa.
Men ärligt talat. Jag tror inte att det var varken våra likheter eller Elins mer eller mindre underbara egenskaper som förde oss samman på riktigt. Det var säkerligen Elins mammas spaghettilåda och min mammas pannkakor som fixade det.

/Josefin

Hej vänner!
Nu har det hänt. Efter 16 år tillsammans har vi skaffat blogg.
Denna blogg kommer inte innehålla vardagsmat så som "dagens outfit", "dagens lunch", "dagens shopping" eller "dagens cravings" (dessa områden är ju trots allt gott och väl täckta av en viss blondinbella) men däremot kommer det kanske bjudas på en och annan fredagsdrink, som vi säger i kretsarna. Ni kommer få en inblick i våra ytterst flådiga liv i den lilla, men ack så vackra staden Säffle.
Vi tror skarpt på det här projektet. En av oss är nämligen måttligt erfaren inom bloggsfären, medan den andra är helt och hållet oerfaren. Vi är minst sagt övertygade om att denna kobination är oslagbar. En perfekt blandning av sött och salt, så att säga.
Närmare presentation av oss utlovas inom kort!
Så länge säger vi bara en sak: Gör inget som vi inte skulle ha gjort.
Cheers!
/Elin och Josefin