Vi är så glada idag
Hej pojkar och flickor
Idag är inte en av mina glansdagar, om man säger så. Jag är extremt förkyld. Jag gissar att jag har nyst runt 300 gånger idag, jag låter som en jävla kråka när jag pratar och jag känner mig allmänt sleten. Nog om det!
Idag är det våran kära vän, Mollibölls, födelsedag. När vi cyklade den långa och plågsamma vägen till skolan imorse hade vi givetvis henne i tankarna. Vi tänkte ut bästa sättet att hylla Molliböll på hennes stora dag. Vi gjorde ett sångprogram som skulle få vilken körledare som helst att börja gråta. Vi sjöng inte en, inte två och inte tre födelsedagssånger för Molliböll, vi sjöng fem! På raken, bara sådär. Utan att stanna. Hon blev minst sagt tagen av detta och berättade efteråt att det kändes "här inne". Alla nöjda och glada!
Vidare, Jossa vägrade att ta upp vad som händer på skolfronten, pågrund av risken att falla in i depression. Jag, som förmodligen har snäppet starkare psyke klarar av att skriva ett stycke om skolhelvetet. Jag ska dra historien om när vi fick våra miniräknare förra veckan.
En man kom in på våran mattelektion och ställde en stor kartong innehållande våra räknare på bordet. Då gällde det att bilda kö och få sin miniräknare. När det äntligen var min tur var jag oerhört exalterad. Man fick inte bara den otroliga miniräknaren utan till detta fick man också två små instruktionsböcker och två sladdar. Och herregud vad vi blev tagna när vi fick se att denna lilla maskin hade runt 100 knappar och att det gick att lägga in snake på den. Vilka funktioner! Detta gjorde att hela klassen blev som barn på julafton. Alla satt och knappade på sina miniräknare, döpte dem (kanske bara var vi som gjorde det?) och lyssnade ivrigt på Tord som förklarade hur man ritar diagram på denna manick. Alla var överförtjusta. Viklen glädje det låg i luften. Tänka sig att man kunde bli så lycklig av en miniräknare. Vi kanske hör hemma på natur ändå?
/Elin
Idag är inte en av mina glansdagar, om man säger så. Jag är extremt förkyld. Jag gissar att jag har nyst runt 300 gånger idag, jag låter som en jävla kråka när jag pratar och jag känner mig allmänt sleten. Nog om det!
Idag är det våran kära vän, Mollibölls, födelsedag. När vi cyklade den långa och plågsamma vägen till skolan imorse hade vi givetvis henne i tankarna. Vi tänkte ut bästa sättet att hylla Molliböll på hennes stora dag. Vi gjorde ett sångprogram som skulle få vilken körledare som helst att börja gråta. Vi sjöng inte en, inte två och inte tre födelsedagssånger för Molliböll, vi sjöng fem! På raken, bara sådär. Utan att stanna. Hon blev minst sagt tagen av detta och berättade efteråt att det kändes "här inne". Alla nöjda och glada!
Vidare, Jossa vägrade att ta upp vad som händer på skolfronten, pågrund av risken att falla in i depression. Jag, som förmodligen har snäppet starkare psyke klarar av att skriva ett stycke om skolhelvetet. Jag ska dra historien om när vi fick våra miniräknare förra veckan.
En man kom in på våran mattelektion och ställde en stor kartong innehållande våra räknare på bordet. Då gällde det att bilda kö och få sin miniräknare. När det äntligen var min tur var jag oerhört exalterad. Man fick inte bara den otroliga miniräknaren utan till detta fick man också två små instruktionsböcker och två sladdar. Och herregud vad vi blev tagna när vi fick se att denna lilla maskin hade runt 100 knappar och att det gick att lägga in snake på den. Vilka funktioner! Detta gjorde att hela klassen blev som barn på julafton. Alla satt och knappade på sina miniräknare, döpte dem (kanske bara var vi som gjorde det?) och lyssnade ivrigt på Tord som förklarade hur man ritar diagram på denna manick. Alla var överförtjusta. Viklen glädje det låg i luften. Tänka sig att man kunde bli så lycklig av en miniräknare. Vi kanske hör hemma på natur ändå?
/Elin
Kommentarer
Trackback
