Vi ÄR inte besvikna på Wissman...

I föregående inlägg fick vi ju jag och Elin för oss att skriva att ni troligen inte skulle höra från oss på ett tag om det var så att det inte gick vägen för Wissman i finalen. Jag känner dock att det är på sin plats att påpeka att vi INTE är besvikna på honom trots sistaplatsen, tvärtom tycker vi att han gjorde en fin insats. Vi har dock haft annat för oss (som till exempel skolhelvetet, läxor, diverse lördagsaktiviteter och så vidare) och har därför inte uppdaterat.

Hur som helst! Angelica krävde uppdatering, precis som så många andra, och man får ju ge publiken vad de vill ha...
Eftersom skolan är så fruktansvärt deprimerande, skriver jag istället om gårdagens bravader (det är ju trots allt lördagarna man lever för här i Säffle). Kvällen började med att jag, Elin, Issa och Martina spatserade upp till Jessica. Här fanns det folk från Säffles alla delar, som man så fint kan kalla det, representerade. För er som inte är infödda innebär detta alltså både bönner, vintergatanfolk, fjortisar, normala människor, och så vi som inte kan kallas annat än guldkustsbor. I vilket fall hade vi det trevligt här, och besöket gjorde att den här kvällen blev alldeles gratis. GÖTT!
När polisen tillkallades upp till kvistvägen kände vi att det möjligen var dags att stövla vidare. Vi styrde därför stegen mot gräshoppan. Väl framme insåg jag att Blombergs utlovade brakfest inte riktigt hade blivit just en brakfest. Fyra personer satt och roade sig på den halvfärdiga altanen, men detta hindrade oss givetvis inte från att  stanna. Vissa av oss konverserade ute på altenen, medans andra var var inne i köket och åt chokladbollar (Issa och Sanna, för er som inte redan hade räknat ut det).
Trots att det alltid blir tråkigare när man går till byn, bestämde vi oss för att ta en sväng dit. Bakfickan var såklart målet och väl framme bjöd vissa United-fans på pizza och annat trevligt.
Här någonstans inträffade nog kvällens höjdpunkt för Elins del. Vi nöjer oss med att säga att det hade med ett vad från förra sommaren, klämning och en viss konfirmationsledare att göra. Vidare begav vi oss till Järnvägsgatan, där det i vanlig ordning bjöds på allsång. Det konstaterades dessutom det alltid är bäst att ligga på golvet, eftersom man faktsikt kan krypa vart man vill då, och att en dubbelsäng egentligen inte är lagom för fem personer att sova i. 

Ja-ha, det var väl det jag hade att bjuda på för tillfället!
/Josefin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0