Torsdag- en underbar dag
Hallojan
Ja idag var det min tur (igen) att få punka på cykleln. Jävligt typiskt en dag som denna. Jag upptäckte detta när jag satte mig på cykeln och skulle trampa hemåt med mina två vänner Josefin och Brunettbella. Humöret i sällskapet var på topp just för att vi är lediga imorgon, därför kom fredagshumöret redan idag, dubblet så glatt. Till saken. Jag blev frustrerad men höll humöret uppe tillräckligt mycket för att inte bli rosenrasande över detta. Det blir jag inte heller, jag säger till mina vänner att jag går hem med cykelfan och dom får cykla hem. De går med på detta och jag börjar trava hemåt ensam genom stan. Det kändes rätt jävligt faktiskt men efter regn kommer solsken. Det var nämligen då det hände. En liten händelse som jag spelade upp i mittt huvud hela vägen hem.
Jag skulle precis gå över bron och jag gcik förbi en liten tant. Solen sken och vattnet glittrade. En liten pojke kommer gåendes mot mig. Han är cirka 10 meter bort. Pojken har en ryggsäck på ryggen som förmodligen väger mer än hans kroppsvikt gånger 3. Han går lite framåtlutad för att inte trilla baklänges pågrund av sin stora ryggsäck. I handen har han en brun keps som han går och svänger med. Han är nog med i scouterna och på läpparna har han ett enormt leende. Jag är nu mittemellan tanten som jag gick förbi och pojken som kommer mot mig. Det är då det händer. Pojken ropar glatt, högt och väldigt entusiastiskt "Hej Mormor!"
Då ville jag inget hellre än att vara denne lille pöjk, eller kanske mormorn? Jag vet inte, någon av dom iallafall.
Okej nog om det. En sak till jag undrar över. På bilden idag hade vi en liten diskussion med Per-Anders om den där killen i Finland som sköt elever på hans skola. Per-Anders kom fram till en fråga; "Tror ni man blir påverkad av data- eller tvspel där man till exempel går in i ett rum och skjuter alla därinne?" Jag och Jossa resonerade tillsammans och kom fram till att det beror nog på individen. Mycket klyftigt av oss. Jag kom på en annan sak just då, när jag satt och målade bananerna på mitt papper gula. Har jag fått min kärlek till frukten banan av att jag har spelat Donkey Kong? Jag är ju som vi har nämnt innan, bäst i världen på Donkey Kong och jag kanske har blivit påverkad av detta?
Det ska jag ta upp med Per-Anders nästa torsdag.
Till helgen är det marten och jag känner på mig att det kommer bli mycket updateringar, håll koll! Kanske slänger in ett inlägg redan ikväll. Jag, Josefin och Brunettbella ska baka.
/Elin
Ja idag var det min tur (igen) att få punka på cykleln. Jävligt typiskt en dag som denna. Jag upptäckte detta när jag satte mig på cykeln och skulle trampa hemåt med mina två vänner Josefin och Brunettbella. Humöret i sällskapet var på topp just för att vi är lediga imorgon, därför kom fredagshumöret redan idag, dubblet så glatt. Till saken. Jag blev frustrerad men höll humöret uppe tillräckligt mycket för att inte bli rosenrasande över detta. Det blir jag inte heller, jag säger till mina vänner att jag går hem med cykelfan och dom får cykla hem. De går med på detta och jag börjar trava hemåt ensam genom stan. Det kändes rätt jävligt faktiskt men efter regn kommer solsken. Det var nämligen då det hände. En liten händelse som jag spelade upp i mittt huvud hela vägen hem.
Jag skulle precis gå över bron och jag gcik förbi en liten tant. Solen sken och vattnet glittrade. En liten pojke kommer gåendes mot mig. Han är cirka 10 meter bort. Pojken har en ryggsäck på ryggen som förmodligen väger mer än hans kroppsvikt gånger 3. Han går lite framåtlutad för att inte trilla baklänges pågrund av sin stora ryggsäck. I handen har han en brun keps som han går och svänger med. Han är nog med i scouterna och på läpparna har han ett enormt leende. Jag är nu mittemellan tanten som jag gick förbi och pojken som kommer mot mig. Det är då det händer. Pojken ropar glatt, högt och väldigt entusiastiskt "Hej Mormor!"
Då ville jag inget hellre än att vara denne lille pöjk, eller kanske mormorn? Jag vet inte, någon av dom iallafall.
Okej nog om det. En sak till jag undrar över. På bilden idag hade vi en liten diskussion med Per-Anders om den där killen i Finland som sköt elever på hans skola. Per-Anders kom fram till en fråga; "Tror ni man blir påverkad av data- eller tvspel där man till exempel går in i ett rum och skjuter alla därinne?" Jag och Jossa resonerade tillsammans och kom fram till att det beror nog på individen. Mycket klyftigt av oss. Jag kom på en annan sak just då, när jag satt och målade bananerna på mitt papper gula. Har jag fått min kärlek till frukten banan av att jag har spelat Donkey Kong? Jag är ju som vi har nämnt innan, bäst i världen på Donkey Kong och jag kanske har blivit påverkad av detta?
Det ska jag ta upp med Per-Anders nästa torsdag.
Till helgen är det marten och jag känner på mig att det kommer bli mycket updateringar, håll koll! Kanske slänger in ett inlägg redan ikväll. Jag, Josefin och Brunettbella ska baka.
/Elin
Kommentarer
Trackback
