Vi ÄR inte besvikna på Wissman...
I föregående inlägg fick vi ju jag och Elin för oss att skriva att ni troligen inte skulle höra från oss på ett tag om det var så att det inte gick vägen för Wissman i finalen. Jag känner dock att det är på sin plats att påpeka att vi INTE är besvikna på honom trots sistaplatsen, tvärtom tycker vi att han gjorde en fin insats. Vi har dock haft annat för oss (som till exempel skolhelvetet, läxor, diverse lördagsaktiviteter och så vidare) och har därför inte uppdaterat.
Hur som helst! Angelica krävde uppdatering, precis som så många andra, och man får ju ge publiken vad de vill ha...
Eftersom skolan är så fruktansvärt deprimerande, skriver jag istället om gårdagens bravader (det är ju trots allt lördagarna man lever för här i Säffle). Kvällen började med att jag, Elin, Issa och Martina spatserade upp till Jessica. Här fanns det folk från Säffles alla delar, som man så fint kan kalla det, representerade. För er som inte är infödda innebär detta alltså både bönner, vintergatanfolk, fjortisar, normala människor, och så vi som inte kan kallas annat än guldkustsbor. I vilket fall hade vi det trevligt här, och besöket gjorde att den här kvällen blev alldeles gratis. GÖTT!
När polisen tillkallades upp till kvistvägen kände vi att det möjligen var dags att stövla vidare. Vi styrde därför stegen mot gräshoppan. Väl framme insåg jag att Blombergs utlovade brakfest inte riktigt hade blivit just en brakfest. Fyra personer satt och roade sig på den halvfärdiga altanen, men detta hindrade oss givetvis inte från att stanna. Vissa av oss konverserade ute på altenen, medans andra var var inne i köket och åt chokladbollar (Issa och Sanna, för er som inte redan hade räknat ut det).
Trots att det alltid blir tråkigare när man går till byn, bestämde vi oss för att ta en sväng dit. Bakfickan var såklart målet och väl framme bjöd vissa United-fans på pizza och annat trevligt.
Här någonstans inträffade nog kvällens höjdpunkt för Elins del. Vi nöjer oss med att säga att det hade med ett vad från förra sommaren, klämning och en viss konfirmationsledare att göra. Vidare begav vi oss till Järnvägsgatan, där det i vanlig ordning bjöds på allsång. Det konstaterades dessutom det alltid är bäst att ligga på golvet, eftersom man faktsikt kan krypa vart man vill då, och att en dubbelsäng egentligen inte är lagom för fem personer att sova i.
Ja-ha, det var väl det jag hade att bjuda på för tillfället!
/Josefin
Hur som helst! Angelica krävde uppdatering, precis som så många andra, och man får ju ge publiken vad de vill ha...
Eftersom skolan är så fruktansvärt deprimerande, skriver jag istället om gårdagens bravader (det är ju trots allt lördagarna man lever för här i Säffle). Kvällen började med att jag, Elin, Issa och Martina spatserade upp till Jessica. Här fanns det folk från Säffles alla delar, som man så fint kan kalla det, representerade. För er som inte är infödda innebär detta alltså både bönner, vintergatanfolk, fjortisar, normala människor, och så vi som inte kan kallas annat än guldkustsbor. I vilket fall hade vi det trevligt här, och besöket gjorde att den här kvällen blev alldeles gratis. GÖTT!
När polisen tillkallades upp till kvistvägen kände vi att det möjligen var dags att stövla vidare. Vi styrde därför stegen mot gräshoppan. Väl framme insåg jag att Blombergs utlovade brakfest inte riktigt hade blivit just en brakfest. Fyra personer satt och roade sig på den halvfärdiga altanen, men detta hindrade oss givetvis inte från att stanna. Vissa av oss konverserade ute på altenen, medans andra var var inne i köket och åt chokladbollar (Issa och Sanna, för er som inte redan hade räknat ut det).
Trots att det alltid blir tråkigare när man går till byn, bestämde vi oss för att ta en sväng dit. Bakfickan var såklart målet och väl framme bjöd vissa United-fans på pizza och annat trevligt.
Här någonstans inträffade nog kvällens höjdpunkt för Elins del. Vi nöjer oss med att säga att det hade med ett vad från förra sommaren, klämning och en viss konfirmationsledare att göra. Vidare begav vi oss till Järnvägsgatan, där det i vanlig ordning bjöds på allsång. Det konstaterades dessutom det alltid är bäst att ligga på golvet, eftersom man faktsikt kan krypa vart man vill då, och att en dubbelsäng egentligen inte är lagom för fem personer att sova i.
Ja-ha, det var väl det jag hade att bjuda på för tillfället!
/Josefin
Nu börjar helvetet
Hej,
Nu har alltså skolan börjat och framför oss har vi ytterligare ett djävulskt läsår. Det känns ju sådär. Till saken hör alltså att vi båda har valt den värsta tänkbara linjen; natur. Jävligt mycket plugg, jävligt mycket prov, jävligt mycket labbrapporter och med andra ord jävligt lite fritid.
Men om vi nu för en gångs skull ska vara lite positiva i denhär bloggen kan vi glädjas åt att vi verkar ha fått skolans i särklass bästa handledare, Tord och Per-Anders, vilka killar! En alldeles ypperlig blandning mellan en strukturerad matematiker och en lite smått snurrig bildlärare. Per-Anders hade många angenäma anekdoter rörande sig själv att förtälja medans Tord gärna bara ville stövla vidare.
Klassen är det lite si och så med. En blandning även där. Här finns långa och korta, herrar och damer, brutna och hela ben och mer eller mindre glada människor. Klassen domineras av stadsbor men även Säffles landsbygd finns representerad, vilket visade sig klart och tydligt på Per-Anders karta.
Dagen visade sig tillslut att vara ganska skaplig, då vi fick bege oss hemåt redan vid halv 11. Morgondagen kommer däremot bli snäppet värre. Vi har blivit informerade om att ta på oss oömma kläder samt ta med ombyte. Vi frukar att diverse blöta aktiviteter väntar. Fy jävla helvete.
Hur som helst kommer vi hålla er så smått uppdaterade om våra skoldagar.
Nu ska vi återgå till våra bokstavskex och saft för att vänta in Wissmans sprintfinal. Våra förväntningar är skyhöga så om det mot förmodan inte går vägen kommer det troligen dröja innan nästa uppdatering. Så ni vet.
/Elin och Josefin
Nu har alltså skolan börjat och framför oss har vi ytterligare ett djävulskt läsår. Det känns ju sådär. Till saken hör alltså att vi båda har valt den värsta tänkbara linjen; natur. Jävligt mycket plugg, jävligt mycket prov, jävligt mycket labbrapporter och med andra ord jävligt lite fritid.
Men om vi nu för en gångs skull ska vara lite positiva i denhär bloggen kan vi glädjas åt att vi verkar ha fått skolans i särklass bästa handledare, Tord och Per-Anders, vilka killar! En alldeles ypperlig blandning mellan en strukturerad matematiker och en lite smått snurrig bildlärare. Per-Anders hade många angenäma anekdoter rörande sig själv att förtälja medans Tord gärna bara ville stövla vidare.
Klassen är det lite si och så med. En blandning även där. Här finns långa och korta, herrar och damer, brutna och hela ben och mer eller mindre glada människor. Klassen domineras av stadsbor men även Säffles landsbygd finns representerad, vilket visade sig klart och tydligt på Per-Anders karta.
Dagen visade sig tillslut att vara ganska skaplig, då vi fick bege oss hemåt redan vid halv 11. Morgondagen kommer däremot bli snäppet värre. Vi har blivit informerade om att ta på oss oömma kläder samt ta med ombyte. Vi frukar att diverse blöta aktiviteter väntar. Fy jävla helvete.
Hur som helst kommer vi hålla er så smått uppdaterade om våra skoldagar.
Nu ska vi återgå till våra bokstavskex och saft för att vänta in Wissmans sprintfinal. Våra förväntningar är skyhöga så om det mot förmodan inte går vägen kommer det troligen dröja innan nästa uppdatering. Så ni vet.
/Elin och Josefin
Livet är slut
Jaha. Inga sötebrödsdagar här inte. Nu är fan livet slut. Något hopp om guld inns inte längre kvar. Vår värmländska stolthet Holm lyckades inte ens ge oss en liten medalj. Finns det ens några medaljhopp kvar längre? Det är möjligt att det gör, men vem fan vill ha medalj i kanot? Hur mycket prestige finns det i den jävla grenen? Friidrotten är ju liksom det som ska vara Sveriges flaggskepp, men dessa glansdagar verkar uppenbarligen vara förbi. Nu blir det till att gräva ned sig och sörja istället.
Flaggan svajar på halvstång och vi klär oss i svart. Hej på er.
/Josefin, Elin och Brunettbella på ett hörn.
Uppdatering: LIVET GÅR VIDARE!
Wissman har tänt vårt hopp på nytt, nu jävlar blir det guld i finalen!
Flaggan svajar på halvstång och vi klär oss i svart. Hej på er.
/Josefin, Elin och Brunettbella på ett hörn.
Uppdatering: LIVET GÅR VIDARE!
Wissman har tänt vårt hopp på nytt, nu jävlar blir det guld i finalen!
Kollegieblock och varmt donkenkaffe
Det verkar som att kvällskvisten är min tid för att skriva inlägg! Onekligen är det ju då det är lättast att sammanfatta dagarna.
I vilket fall är det måndag idag, vilket betyder att vi ställs inför det faktum att skolan börjar den här veckan. Med detta i åtanke begav jag mig till Säffles omåttligt livliga stadskärna tillsammans med Sandra, för att inhandla diverse nödvändiga attiraljer (kollegieblock med andra ord) inför torsdagen.
Efter att ha letat i de tre affärer som kunde tänkas ha denna typ av skolgerråd, kunde vi konstatera att bra kollegieblock är fullkomligt omöjligt att få tag på i vår härliga stad. Vi kan alltså konstatera att Säffle lägger ribban HÖGT. Inavel hit och kollegieblocksbrist dit. Jaja.
Istället för att fortsätta ägna åt oss dessa omöjliga aktiviteter, flanerade vi vidare till vad som enbart kan kallas för det enda beviset på att Säffle faktsikt är en stad: Donken. Efter lite fundering över var vi skulle sätta oss för att bäst undvika vissa personer, tog vi våra kaffemuggar, slog oss ned vid ett bord och njöt lite av att det var Angelica som jobbade, istället för oss (det var vad jag gjorde, i alla fall, men Sandra förklarade att hon faktsikt tyckte det var ganska kul att jobba. Underlig människa, det där. Haha). Dagens stora fråga är följande:
Hur länge kan man som kortast vänta innan man börjar dricka kaffet från McDonalds, utan att bränna hela jävla tungan av sig?
Trots skållhett kaffe hade vi en trevlig, om än något kort, umgängesstund, innan jag var tvungen att bege mig hemåt för att åka på en av alla dessa förbannade fotbollsträningar.
Nej ni, klockan har passerat tolv och jag känner att jag fått ur mig det jag vill för dagen. Dessutom måste man ju faktsikt släpa sig upp tills Stefan Hölming, som Elin gärna uttrycker det, hoppar final imorn. Så får vi ju för fan hoppas att den spänstige lille värmlandspöjken lyckas slänga sig över sisådär två och en halv meter, så är guldet fixat.
Och vem vet förresten, morgondagen kanske dessutom bjuder på en tur till Åmål, för fortsatt kollegieblocksletande. Är Sandra pepp, så är jag!
/Josefin
Hello Josefin
Hallå, Hallå!
Här sitter man alltså, äter en bounty ( det är faktiskt inte så jävla äckligt ), lyssnar på lite musik och har det allmänt trivsamt. Ja det finns inte mycket att tillägga om min dag, det händer absolut ingenting. Istället är mitt uppdrag att skriva en liten presentation av den andra halvan i vårt blogglag.
Josefin är en alldeles extraordinär människa. Jag har känt Josefin i 16 år och jag vill tro att jag känner henne utan och innan. Jag ska härmed dela med mig lite av denna människa till er som inte känner henne så väl. Josefin är tjejen som säger sympatisk istället för trevlig eller snäll, hon är den som rättar en när man säger bedde istället för bad eller skärt istället för skurit, hon är den som säger "men vad faaaan" när man dödar en varelse som inte är nödvändig att döda,hon är den som faktiskt skulle klara att leva utan kött, hon är den som får panik när det är en geting i närheten, hon är den som kan varenda jävla replik ur sunes jul, sunes sommar eller nile city och hon är den som alltid, alltid, alltid är ironisk. Hon har helt enkelt en del egendomliga saker för sig!
Jag har haft många både trevliga och minnesvärda stunder med denna vän. Vi har upplevt många incidenter och händelser tillsammans, här får ni ta del av några av våra episoder. Vi har rullat nerför en backe sittandes på varsin skateboard, vi har skrivit en låt tillsammans (vi var då sisådär sex år och vi båda kan fortfarande text och melodi till denna lilla visa), vi har sjungit solo på varsin vers på en skiva som såldes i kyrkan (låten hette åsnefålen, även den kan vi båda fortfarande texten och melodin till), vi delade våran första kärlek, det var samma kille, då var vi väl också runt 6-7 år skulle jag tro, men det var ingen tävling, vi satt nämligen och ritade teckningar tillsammans föreställandes att vi gifte oss med honom, vi har älskat Markooios "vi drar till fjällen", westlife och lemontree tillsammans, vi har, när vi gick på dagis lekt artister tillsammans med två killar, varav en var vår stora kärlek. Det gick till på så vis att vi satte på en Magnus Uggla-låt (gärna "kung i baren" eller "visa pattarna") och en av killarna sjöng och den andre spelade på en gitarr någon gjort i trä. Min och Jossas uppgift var att dansa och sjunga med i bakgrunden, vi har gått på aerobics tillsammans och klätt upp oss inför avslutningen av den, och låt oss säga att 6åringar ska inte måla på sig knallrött läppstift själva, vi har missbrukat uttrycket "och för den delen" i sammanhang där den frasen inte alls hör hemma, vi har varit kära i så gott som alla 88-or från Säffle, och ja, såhär skulle jag kunna hålla på hela dagen, men vidare!
Josefin är faktiskt en ganska klantig person, river ner och gör sönder saker, som min barbie tillexempel. Jag hade fått en ny barbie, den finaste i hela världen enligt mig. Jossa skulle borsta barbiens långa, blonda hår, huvudet gick av och det resulterade i att jag började gråta, men det där med klantighet ska jag nog inte uttala mig så mycket mer om (ska jag säga, som klämde tummen i Jossas bildörr, vilket resulterade i en blånagel och även slog i huvudet i deras stentrapp, jag kommer inte ihåg vad det resulterade i.)
Josefin älskar fotboll, ja man kan nog kalla henne sportfantast. Hon är ett inbitet, lojalt Arsenalfan. Jag bevittnade häromdagen en mycket intressant konversation mellan henne och ett anonymt Manchester United-fan. Både ord, ramsor, sånger och svordomar förekom i denna livlliga diskussion. Till saken hör också att båda parterna i konversatonen var lite smått berusade, vilket gjorde åsiktsutbytet extra roligt.
När Josefin inte är ute i svängarna och minglar runt med Säffles befolkning spenderar hon tiden genom att kolla på Vänner, Scrubs eller Green Street, läser, kollar på fotboll och umgås med mig, bland annat.
Josefin är en Harry Potter-nörd. Hon har malt igenom alla böckerna på både engelska och svenska, både en och två gånger. Själv har jag svårt att vara vaken en hel Harry Potter film.
Jag och Josefin har faktiskt en hel del gemensamt också, bland annat det som hon nämnde i förra inlägget. Jag har några saker att tillägga. Vi båda älskar FBK, vi delar åsikt om både Fredrik Reinfeldt (idiot) och öl. Vi enas om att salongsberusad är ett alldeles fantastiskt uttryck och matte är inte så jävla hemskt, ändå!
Josefin har också en och annan orginell talang. Ett lysande exempel är att hon kan sjunga "det är hon" med Brolle, ni vet, precis som Brolle. Hon får exakt den där vibrationen på hoooon som är skrämmande lik Brolles faktiskt. Ett annat exempel är att hon kan prata skånska precis som Idol-Ola. Hon kan säga tre meningar på oklanderlig Ola-skånska: "Hej jag heter Ola." "Jag kommer från Lund." och "Jag gillar att spela fotboll." En sista grej är att hon kan göra en bejublad imitation av Annelie Ahnström, alltid lika uppskattat.
Det var allt jag hade att bjuda på om Jossa för den här gången. Hon är kort och gott världens bästa på många sätt och hon betyder enormt mycket för mig och många andra!
Och till sist! Bli inte förvånade om ni är släkt med Jossa, hon är nämligen släkt med drygt 70% av Säffles befolkning skulle jag tro! En inte helt ovanlig kommentar från henne är "Men det är ju min tremänning!"
/ Elin
Här sitter man alltså, äter en bounty ( det är faktiskt inte så jävla äckligt ), lyssnar på lite musik och har det allmänt trivsamt. Ja det finns inte mycket att tillägga om min dag, det händer absolut ingenting. Istället är mitt uppdrag att skriva en liten presentation av den andra halvan i vårt blogglag.
Josefin är en alldeles extraordinär människa. Jag har känt Josefin i 16 år och jag vill tro att jag känner henne utan och innan. Jag ska härmed dela med mig lite av denna människa till er som inte känner henne så väl. Josefin är tjejen som säger sympatisk istället för trevlig eller snäll, hon är den som rättar en när man säger bedde istället för bad eller skärt istället för skurit, hon är den som säger "men vad faaaan" när man dödar en varelse som inte är nödvändig att döda,hon är den som faktiskt skulle klara att leva utan kött, hon är den som får panik när det är en geting i närheten, hon är den som kan varenda jävla replik ur sunes jul, sunes sommar eller nile city och hon är den som alltid, alltid, alltid är ironisk. Hon har helt enkelt en del egendomliga saker för sig!
Jag har haft många både trevliga och minnesvärda stunder med denna vän. Vi har upplevt många incidenter och händelser tillsammans, här får ni ta del av några av våra episoder. Vi har rullat nerför en backe sittandes på varsin skateboard, vi har skrivit en låt tillsammans (vi var då sisådär sex år och vi båda kan fortfarande text och melodi till denna lilla visa), vi har sjungit solo på varsin vers på en skiva som såldes i kyrkan (låten hette åsnefålen, även den kan vi båda fortfarande texten och melodin till), vi delade våran första kärlek, det var samma kille, då var vi väl också runt 6-7 år skulle jag tro, men det var ingen tävling, vi satt nämligen och ritade teckningar tillsammans föreställandes att vi gifte oss med honom, vi har älskat Markooios "vi drar till fjällen", westlife och lemontree tillsammans, vi har, när vi gick på dagis lekt artister tillsammans med två killar, varav en var vår stora kärlek. Det gick till på så vis att vi satte på en Magnus Uggla-låt (gärna "kung i baren" eller "visa pattarna") och en av killarna sjöng och den andre spelade på en gitarr någon gjort i trä. Min och Jossas uppgift var att dansa och sjunga med i bakgrunden, vi har gått på aerobics tillsammans och klätt upp oss inför avslutningen av den, och låt oss säga att 6åringar ska inte måla på sig knallrött läppstift själva, vi har missbrukat uttrycket "och för den delen" i sammanhang där den frasen inte alls hör hemma, vi har varit kära i så gott som alla 88-or från Säffle, och ja, såhär skulle jag kunna hålla på hela dagen, men vidare!
Josefin är faktiskt en ganska klantig person, river ner och gör sönder saker, som min barbie tillexempel. Jag hade fått en ny barbie, den finaste i hela världen enligt mig. Jossa skulle borsta barbiens långa, blonda hår, huvudet gick av och det resulterade i att jag började gråta, men det där med klantighet ska jag nog inte uttala mig så mycket mer om (ska jag säga, som klämde tummen i Jossas bildörr, vilket resulterade i en blånagel och även slog i huvudet i deras stentrapp, jag kommer inte ihåg vad det resulterade i.)
Josefin älskar fotboll, ja man kan nog kalla henne sportfantast. Hon är ett inbitet, lojalt Arsenalfan. Jag bevittnade häromdagen en mycket intressant konversation mellan henne och ett anonymt Manchester United-fan. Både ord, ramsor, sånger och svordomar förekom i denna livlliga diskussion. Till saken hör också att båda parterna i konversatonen var lite smått berusade, vilket gjorde åsiktsutbytet extra roligt.
När Josefin inte är ute i svängarna och minglar runt med Säffles befolkning spenderar hon tiden genom att kolla på Vänner, Scrubs eller Green Street, läser, kollar på fotboll och umgås med mig, bland annat.
Josefin är en Harry Potter-nörd. Hon har malt igenom alla böckerna på både engelska och svenska, både en och två gånger. Själv har jag svårt att vara vaken en hel Harry Potter film.
Jag och Josefin har faktiskt en hel del gemensamt också, bland annat det som hon nämnde i förra inlägget. Jag har några saker att tillägga. Vi båda älskar FBK, vi delar åsikt om både Fredrik Reinfeldt (idiot) och öl. Vi enas om att salongsberusad är ett alldeles fantastiskt uttryck och matte är inte så jävla hemskt, ändå!
Josefin har också en och annan orginell talang. Ett lysande exempel är att hon kan sjunga "det är hon" med Brolle, ni vet, precis som Brolle. Hon får exakt den där vibrationen på hoooon som är skrämmande lik Brolles faktiskt. Ett annat exempel är att hon kan prata skånska precis som Idol-Ola. Hon kan säga tre meningar på oklanderlig Ola-skånska: "Hej jag heter Ola." "Jag kommer från Lund." och "Jag gillar att spela fotboll." En sista grej är att hon kan göra en bejublad imitation av Annelie Ahnström, alltid lika uppskattat.
Det var allt jag hade att bjuda på om Jossa för den här gången. Hon är kort och gott världens bästa på många sätt och hon betyder enormt mycket för mig och många andra!
Och till sist! Bli inte förvånade om ni är släkt med Jossa, hon är nämligen släkt med drygt 70% av Säffles befolkning skulle jag tro! En inte helt ovanlig kommentar från henne är "Men det är ju min tremänning!"
/ Elin
Drömmen om Elin
Såhär klockan tio i tolv på en söndagskväll ska jag villigt erkänna att jag inte direkt är pigg som en lärka. Gårdagen var fylld av trevliga saker såsom en halv kräftskiva hos Emilia och ett misslyckat försök till efterfest. Slutresultatet blev totalt sett snäppet över medel. Den stora frågan är dock: VARFÖR lär man sig ALDRIG att det ALLTID blir sämre när man drar sig mot stadskärnan? En fråga utan vettigt svar, verkar det som.
Hur som helst! Trots den sena timmen är min avsikt med detta inlägg att presentera Elin för er.
Det första vi kan nämna om denna söta tös, är att hon tidvis kan vara aningen disträ (på ett poitivt sätt, såklart!). Nästan lite dryg, kan tyckas, men jag skulle vilja påstå att detta bara gäller när hon är trött eller när promillehalten är på en lagom nivå. Hon är dessutom den enda jag vet som lyckas somna när man tittar på Sunes jul. Ett mysterium, om ni frågar mig!
En annan fin egenskap Elin besitter är att hon är något av en mångsidig groupie. Detta grundar jag dels på att hon började gråta när hon för ett par år sedan trodde att hon såg Big Brother-Klas, och dels på... ja, låt oss nöja oss med att säga vissa händeler på torgfesten som hade med vissa You Tube-klipp att göra.
Vidare kan är hon så konservativ, att man skulle kunna tro att hon är moderat (vilket jag för allt i världen hoppas inte stämmer). Saker som skogsvandring och friluftsliv i allmänhet intresserar henne dessutom, vilket om du frågar mig är vansinne. Fästingar och skit till förbannelse är inte min grej.
När Elin inte är ute i skogen och samlar på dig borelia roar hon sig gärna med att titta på Bert. Åke är hennes stora kärlek och frasen "Tjena tjena, mittbena" är vardagsmat för hennes omgivning. Hon är också överjävlig på Donkey Kong och jag skulle tro att hon är väldigt pepp om någon av er oerthört många läsare skulle vilja utmana henne.
När det gäller musiksmak är Elin nästan oslagbar. Den skillnad mellan mig och henne som kan vara värd att nämna, är möjligtvis valet mellan Sveriges låttextkungar Winnerbäck och Håkan Hellström. Medan Elin drar på Daugava och kan vartenda ord i låtarna, sjunger jag hellre med till Försent för Edelweiss.
När jag ändå är inne på musik, passar det ju att nämna att om man har tur, kan man få höra Elin spela gitarr. Hennes repertoar är förvisso stor, men jag vill ändå påstå att höjdpunkten är när hon vågar sig på en Sven Ingvars-dänga, alernativt den ack så populära Don't Look Back In Anger.
I grund och botten är nog jag och Elin gött lika. Inte så konstigt i och för sig, med tanke på att vi har hängt ihop sedan vi träffades på vår vän Josefines storebrors fyraårskalas någon gång under hösten 1992 (om jag inte fattat saker och ting fel). Vi har en förkärlek för allt som är brittiskt (tänk öl och fotboll på en pub i London, för att senare dra vidare till ett trevligt litet indiehak med livemusik), vi älskar fin musik (gärna med Pete Doherty eller Joe Strummer i spetsen) och kommer på torsdag att bli naturnördar på Herrgårn. Bara för att nämna några saker.
Sammanfattningsvis kan jag ju bara säga att Elin är den mest fantastiska människa ni någonsin kommer att träffa.
Men ärligt talat. Jag tror inte att det var varken våra likheter eller Elins mer eller mindre underbara egenskaper som förde oss samman på riktigt. Det var säkerligen Elins mammas spaghettilåda och min mammas pannkakor som fixade det.
/Josefin
Hur som helst! Trots den sena timmen är min avsikt med detta inlägg att presentera Elin för er.
Det första vi kan nämna om denna söta tös, är att hon tidvis kan vara aningen disträ (på ett poitivt sätt, såklart!). Nästan lite dryg, kan tyckas, men jag skulle vilja påstå att detta bara gäller när hon är trött eller när promillehalten är på en lagom nivå. Hon är dessutom den enda jag vet som lyckas somna när man tittar på Sunes jul. Ett mysterium, om ni frågar mig!
En annan fin egenskap Elin besitter är att hon är något av en mångsidig groupie. Detta grundar jag dels på att hon började gråta när hon för ett par år sedan trodde att hon såg Big Brother-Klas, och dels på... ja, låt oss nöja oss med att säga vissa händeler på torgfesten som hade med vissa You Tube-klipp att göra.
Vidare kan är hon så konservativ, att man skulle kunna tro att hon är moderat (vilket jag för allt i världen hoppas inte stämmer). Saker som skogsvandring och friluftsliv i allmänhet intresserar henne dessutom, vilket om du frågar mig är vansinne. Fästingar och skit till förbannelse är inte min grej.
När Elin inte är ute i skogen och samlar på dig borelia roar hon sig gärna med att titta på Bert. Åke är hennes stora kärlek och frasen "Tjena tjena, mittbena" är vardagsmat för hennes omgivning. Hon är också överjävlig på Donkey Kong och jag skulle tro att hon är väldigt pepp om någon av er oerthört många läsare skulle vilja utmana henne.
När det gäller musiksmak är Elin nästan oslagbar. Den skillnad mellan mig och henne som kan vara värd att nämna, är möjligtvis valet mellan Sveriges låttextkungar Winnerbäck och Håkan Hellström. Medan Elin drar på Daugava och kan vartenda ord i låtarna, sjunger jag hellre med till Försent för Edelweiss.
När jag ändå är inne på musik, passar det ju att nämna att om man har tur, kan man få höra Elin spela gitarr. Hennes repertoar är förvisso stor, men jag vill ändå påstå att höjdpunkten är när hon vågar sig på en Sven Ingvars-dänga, alernativt den ack så populära Don't Look Back In Anger.
I grund och botten är nog jag och Elin gött lika. Inte så konstigt i och för sig, med tanke på att vi har hängt ihop sedan vi träffades på vår vän Josefines storebrors fyraårskalas någon gång under hösten 1992 (om jag inte fattat saker och ting fel). Vi har en förkärlek för allt som är brittiskt (tänk öl och fotboll på en pub i London, för att senare dra vidare till ett trevligt litet indiehak med livemusik), vi älskar fin musik (gärna med Pete Doherty eller Joe Strummer i spetsen) och kommer på torsdag att bli naturnördar på Herrgårn. Bara för att nämna några saker.
Sammanfattningsvis kan jag ju bara säga att Elin är den mest fantastiska människa ni någonsin kommer att träffa.
Men ärligt talat. Jag tror inte att det var varken våra likheter eller Elins mer eller mindre underbara egenskaper som förde oss samman på riktigt. Det var säkerligen Elins mammas spaghettilåda och min mammas pannkakor som fixade det.
/Josefin
Projekt Blogg
Hej vänner!
Nu har det hänt. Efter 16 år tillsammans har vi skaffat blogg.
Denna blogg kommer inte innehålla vardagsmat så som "dagens outfit", "dagens lunch", "dagens shopping" eller "dagens cravings" (dessa områden är ju trots allt gott och väl täckta av en viss blondinbella) men däremot kommer det kanske bjudas på en och annan fredagsdrink, som vi säger i kretsarna. Ni kommer få en inblick i våra ytterst flådiga liv i den lilla, men ack så vackra staden Säffle.
Vi tror skarpt på det här projektet. En av oss är nämligen måttligt erfaren inom bloggsfären, medan den andra är helt och hållet oerfaren. Vi är minst sagt övertygade om att denna kobination är oslagbar. En perfekt blandning av sött och salt, så att säga.
Närmare presentation av oss utlovas inom kort!
Så länge säger vi bara en sak: Gör inget som vi inte skulle ha gjort.
Cheers!
/Elin och Josefin
Nu har det hänt. Efter 16 år tillsammans har vi skaffat blogg.
Denna blogg kommer inte innehålla vardagsmat så som "dagens outfit", "dagens lunch", "dagens shopping" eller "dagens cravings" (dessa områden är ju trots allt gott och väl täckta av en viss blondinbella) men däremot kommer det kanske bjudas på en och annan fredagsdrink, som vi säger i kretsarna. Ni kommer få en inblick i våra ytterst flådiga liv i den lilla, men ack så vackra staden Säffle.
Vi tror skarpt på det här projektet. En av oss är nämligen måttligt erfaren inom bloggsfären, medan den andra är helt och hållet oerfaren. Vi är minst sagt övertygade om att denna kobination är oslagbar. En perfekt blandning av sött och salt, så att säga.
Närmare presentation av oss utlovas inom kort!
Så länge säger vi bara en sak: Gör inget som vi inte skulle ha gjort.
Cheers!
/Elin och Josefin
