Josefin & Elin

Som ni kanske förstår överlevde vi alla tre den ohyggligt roliga, om än något traumatiska, stunden i pulkabacken. Vi blev alla tre som barn på nytt: vi sprang upp för backen och åkte ner igen lika kvickt, och hann under nedfärden bränna av ett och annat Sunes Jul-citat. Vi anordnade tävlingar som alla blev ohyggligt jämna, och efter lite tjuvnyp här och där hade vi nog alla vunnit en varsin gång. Den lite halvkniviga terrängen gjorde dock backen ganska svåråkt, eftersom det stod bilar parkerade över högt och lågt. När man kommer upp i den höga fart som vi faktsikt hade blir det, som ni kanske förstår, ganska svårt att bromsa in innan dessa hinder, men eftersom vi är sannerligen erfarna pulkaåkare vållade inte detta några större problem.
Avslutningsvis vill vi dock även påpeka att värstingen Snowracer'n inte riktigt levde upp till våra skyhöga förväntningar. Däremot fick man bra sprätt med både tefatet, dubbelpulkan och stjärtlappen, vilka alltså varmt rekommenderas. Se dock till att inte vara fler än två i pulkan. Friktionskoefficienten blir nämligen då allför hög, och trots backens lutandeplaneffekt kommer man ingen vart.

Över och ut!
/Backens erövrare